Näringsidkare är rättsligen förpliktade att lämna förköpsinformation till potentiella kunder. Det finns 8 punkter med nyckelinformation som du klart och tydligt måste förmedla till konsumenterna innan de ingår köpe- eller tjänsteavtal med dig i din affärslokal. Om emellertid informationen redan framgår av sammanhanget behöver näringsidkaren inte bekymra sig om dessa 8 punkter.

Det får olika konsekvenser om du inte uppfyller kraven på förköpsinformation. För det första löper du risken att göra dina kunder besvikna och förstöra ditt rykte. För det andra stadgar lagen i sig vissa viktiga omedelbara konsekvenser av att vissa krav på förköpsinformation inte respekteras. Det viktigaste är att du riskerar att få betala böter enligt nationell rätt för brott mot konsumenträttsdirektivet.

Det får olika konsekvenser att du inte uppfyller kraven på förköpsinformation. För det första löper du risken att göra dina kunder besvikna och förstöra ditt rykte. För det andra stadgar lagen i sig vissa omedelbara konsekvenser av att vissa krav på förköpsinformation inte respekteras. Det viktigaste är att du riskerar att få betala böter enligt nationell rätt för brott mot konsumenträttsdirektivet.

Kunden behöver få korrekt förköpsinformation. Det sammanlagda priset för den vara eller tjänst du erbjuder måste vara tydligt. Detta betyder att det måste vara det totala priset, d.v.s. inkludera alla tillämpliga skatter och tillkommande avgifter för frakt, leverans och porto. Om priset inte kan beräknas i förväg måste du förklara för konsumenten hur priset ska beräknas.

Här handlar det om så kallade "distansavtal". Ifråga om sådana avtal har alla krav på förköpsinformation blivit fullt harmoniserade i EU. Du måste som alltid respektera de 8 kraven på nyckelinformation, men behöver lämna ytterligare information.

Ett bra sätt att följa reglerna är att använda en samling ikoner för att illustrera de relevanta informationskategorierna. Europeiska kommissionen tillhandahåller en modell här: http://ec.europa.eu/justice/consumer-marketing/files/model_digital_products_info_complete_en.pdf

Varje medlemsstat får välja att definiera det språk på vilket informationen ska delges konsumenten. I de flesta fallen är det det officiella språket eller de officiella språken i medlemsstaten.

Om du tillhandahåller informationen på ett annat språk än det som krävs anses inte informationen ha tillhandahållits överhuvudtaget. För att kontrollera vilka språk de olika medlemsstaterna har valt, se efter på: http://ec.europa.eu/justice/consumer-marketing/files/overview_regulatory_choices.pdf

Om näringsidkarens webbplats riktar sig till konsumenter i en medlemsstat som infört språkkrav enligt artikel 6(7) i direktivet, måste näringsidkaren därför förse konsumenten med avtalsinformation på det eller de språk som den medlemsstaten kräver.

För ögonblicket finns det enligt gällande rätt inget försäljningskrav för onlinevaror och -tjänster. Detta kommer dock att förändras genom införandet av geoblockeringsförordningen, som kommer att ålägga näringsidkare en skyldighet att sälja, men inte en skyldighet att leverera varorna eller tjänsterna. Om du riktar din affärsverksamhet till konsumenter i andra EU-länder än ditt eget är det enligt EU-rätten normalt lagen i det land där konsumenten är bosatt som är tillämplig på ditt avtal med den utländska konsumenten. Om ni båda har valt en annan lag berövar inte detta val din utländske konsument på skyddet av tvingande bestämmelser i det land där hen är bosatt.

Om du som näringsidkare vill undvika att anses vara en näringsidkare som riktar sin verksamhet till ett annat land, behöver du agera med försiktighet, så att du inte blir tvungen att uppfylla andra konsumentskyddslagar än de som gäller i ditt land. För att inte ge intryck av att rikta dig till marknaden i ett grannland kan du exempelvis välja att inte översätta din webbplats till språket i det landet.

Svaret på denna fråga beror på leveransöverenskommelsen. De 14 dagarna räknas från den dag då då kunden tog varan i sin fysiska besittning. Detta datum skulle exempelvis kunna härledas från konsumentens mottagningsbekräftelse till budet.

Kunden har skyldighet att skicka tillbaka varan inom 14 dagar från den dag då han delgav sitt beslut att utöva sin ångerrätt. Näringsidkaren bör därför kontrollera vilket datum kunden informerade honom om sin vilja att att återlämna varan och börja räkna de 14 dagarna från den dagen. Om kunden skickar tillbaka paketet senare än så kan näringsidkaren vägra att ta emot det.

Kunden har rätt undersöka varan. Om varan har använts i större utsträckning än vad som är nödvändigt, som i detta fall, kan säljaren dock uppskatta varans värdeminskning och kräva kunden på det beloppet.

Samma som ovan, kunden har rätt att prova och använda varorna på samma sätt som han skulle få göra i en affär. Han kan alltså prova skorna. Om han använde skorna i större utsträckning än vad som var nödvändigt, vilket framgår av det faktum att skorna luktar illa, har näringsidkaren dock rätt till kompensation för värdeminskningen. Detta gäller i synnerhet om skorna inte längre går att sälja som nya.

I de fall kunden redan från start har informerats om att han måste bära den direkta kostnaden för att returnera varan har säljaren ingen skyldighet att stå för den kostnaden.

I praktiken kommer den tvingande konsumentlagstiftningen i en annan stat bara att vara relevant om bestämmelserna där ger ett mer omfattande skydd än bestämmelserna i ditt rättsliga system eller den lag du och din konsument har kommit överens om att hänvisa till. Detta kan exempelvis vara fallet när den rättsliga garantiperioden är längre enligt konsumentens lag än enligt din egen lag.

Om det verkligen framgår av avtalet , som är är bindande för både konsumenten och näringsidkaren, att skorna skulle vara vita är det uppenbart den vara som levererats brister i avtalsenlighet. Chansen är stor i det här fallet att kunden klagar snabbt och utnyttjar den ångerrätt hen har om varan köptes online. I det här fallet brister det i avtalsenligheten; skorna motsvarar inte den beskrivning som säljaren gav. Konsumenten har då rätt att begära att näringsidkaren byter ut skorna som inte är avtalsenliga. Alternativt kanske konsumenten ändå är nöjd med de svarta skorna och ber om ett prisavdrag istället.

Det är inget tvivel om att konsumenten inte beställde krossat glas och därför brister de levererade varorna i avtalsenlighet. Konsumenten har därför rätt att kräva rättelse och begära att varorna byts ut.

Eftersom du inte är aktiv längre och din affär förmodligen inte längre existerar som juridisk person, kan du råda din kund att kontakta tillverkaren direkt eller skicka hen till annan affär som säljer liknande varor och märken. Den tvååriga rättsliga garantin gäller hur som helst från den dag då konsumenten tog varan i sin besittning.

Eftersom konsumenten inte kommer förrän sju månader efter köpet och fyra månader efter det att problemet uppstod är det upp till hen att visa att problemet existerade redan från början. Om hen lyckas med det och att övertyga dig gäller den tvååriga rättsliga garantin och konsumenten har rätt att få varan antingen utbytt eller reparerad. Du kan exempelvis erbjuda dig att byta ut endast ramen och inte hela cykeln.

Grunden för påståendet att produkterna är de "bästa" är i vart fall inte särskilt övertygande. Det finns ingenting i resten av reklamen som tydligt bekräftar detta anspråk. Det kan anses vara ett subjektivt påstående och och vi kan anta att en genomsnittlig konsument inte skulle bli vilseledd av det.

Det är ändå tillrådligt att vara försiktig med denna typ av reklam. Den kan bedömas som vilseledande eftersom "bäst i stan" kan tolkas som att en ett oberoende organ har gett detta betyg till säljaren även om så inte är fallet. I så fall skulle människor kunna anses ha blivit vilseledda. Det är därför klokt att vara mycket försiktig med denna typ av påståenden.
 

Det finns inte mycket som stödjer detta påstående. Per definition innebär påståendet att det är mer ost på dina pizzor än på alla andra pizzor som görs av konkurrenter. Detta kan anses vilseledande och kan inverka menligt på konkurrensen på ett oberättigat sätt. Mer acceptabla alternativ skulle vara att påstå att det är"extremt mycket" eller "mycket" ost på pizzorna.

Nej, det kan du inte. Detta skulle bedömas som en otillbörlig affärsmetod eftersom den är en av de uttryckligen svartlistade affärmetoderna. Det skulle anses som att du oriktigt anger att en produkt kommer att vara tillgänglig enbart på på särskilda villkor under en mycket begränsad tid för att få konsumenterna att fatta omedelbara beslut utan att ha tilläcklig tid eller möjlighet att fatta välgrundade beslut.

Du kan ta tillbaka varan och skicka den till tillverkaren som du har ett avtal med. I detta fall var läsplattans minne helt klart en viktig del av konsumentens beslut att köpa varan och hen blev vilseledd om den sålda plattan har mindre minne än vad hen blev utlovad.

Det bör dock göras klart att det verkligen är sant att konsumenten inte kände till minnets kapacitet och att hen inte bara försöker få en ny platta gratis. Du kan exempelvis invända att minnets kapacitet anges mycket tydligt på plattans förpackning.
 

Svaret på denna fråga beror på ett antal faktorer. Vad som absolut måste undvikas är vad som kallas "lockerbjudanden". Detta anses vara en otillbörlig affärsmetod och är en av de affärsmetoder som är uttryckligen svartlistade i direktivet om otillbörliga affärsmetoder.

Du bör känna till om du inte kan erbjuda dessa produkter alls eller bara ett otillräckligt antal av dem. Om ditt lager är oproportionerligt litet i förhållande till reklamkampanjen är det stor risk att affärsmetoden anses vara otillbörlig.
 

Det lättaste sättet är att gå till plattformen för tvistlösning online (ODR) ec.europa.eu/odr, välja ditt språk och välja sektionen "Tvistlösningsorgan". Där visas då listan över alternativa tvistlösningsorgan i alla länder med möjlighet att välja land.

Vanligen är de alternativa tvistlösningsorganen specialiserade på vissa branscher, varor eller tjänster. Det bästa är att välja ett (eller flera) som kan din bransch. Om det finns flera alternativ kan du också använda andra kriterier för att göra ditt val – hur mycket behöver du betala för att de alternativa tvistlösningsorganen ska titta på ditt fall, finns de i närheten av den plats där du är etablerad och andra förhållanden som kan vara av vikt för dig.

Först av allt måste du kontrollera vad det alternativa tvistlösningsorganets beslut säger om den saken. De måste informera dig om vilka åtgärder du kan vidta i nästa steg. I vissa fall är du tvungen att följa det alternativa tvistlösningsorganets beslut om du inte begär att få det prövat i domstol. I andra fall är det alternativa tvistlösningsorganets beslut bara en rekommendation och du kan välja om du vill följa det eller inte.

Två av huvudkraven på alternativa tvislösningsorgan är att de ska vara opartiska och oberoende. Om du anser att ett alternativt tvistlösningsorgan inte uppfyller dessa krav kan du skicka dessa upplysningar till ett organ som övervakar de alternativa tvistlösningsorganen.

Om du är onlinehandlare kan du uppmuntra konsumenten att använda EU:s plattform för tvistlösning online

http://www.ec.europ.eu/odr  

Plattformen ordnar med automatisk översättning av alla dokument, så den kan vara till stor hjälp på detta sätt.